Jordgubbshistoria
Vår jordgubbe, Fragaria x ananassa, är en hybrid som troligen uppkom någon gång mellan år 1730 och 1740 i Brest i Bretagne i nordvästra Frankrike. Smultron av olika slag hade då varit älskade länge – de är bland annat omskrivna i den romerska litteraturen.
Jordgubbshistoria
Vår jordgubbe, Fragaria x ananassa, är en hybrid som troligen uppkom någon gång mellan år 1730 och 1740 i Brest i Bretagne i nordvästra Frankrike. Smultron av olika slag hade då varit älskade länge – de är bland annat omskrivna i den romerska litteraturen.
Fransmännen var mycket förtjusta i smultron och på 1500-talet började de även odla scharlakanssmultron, Fragaria virginiana, med ursprung i Nordamerika. De gav lite större bär än det vanliga smultronet, Fragaria vesca.
Så på 1720-talet var Amédée-François Frézier i Sydamerika, på uppdrag som militäringenjör. Med sig tillbaka till Frankrike hade han fem plantor av jättesmultron, Fragaria chiloensis, från Chile. Eftersom det är en skildkönad art, och alla fem plantorna var honplantor, blev den till att börja med en besvikelse på hemmaplan. Utan hanplantor i närheten utvecklades inte de stora, fina bär Frézier sett på andra sidan Atlanten.
Så småningom kom någon på att om man planterade scharlakanssmultron intill jättesmultron så kunde den förra pollinera den senare, och det blev bär. Frön från en sådan korsning gav upphov till vår jordgubbe, Fragaria x ananassa.
Till Sverige kom jordgubben i slutet av 1700-talet. Den kallades då ananassmultron med anledning av det vetenskapliga namnet. Namnet jordgubbe var för övrigt redan upptaget, det användes vid den tiden för parksmultron, Fragaria moschata.
Sedan de första jordgubbarna såg dagens ljus har ett digert förädlingsarbete pågått i många olika länder, bland annat för att få större, friskare och fastare bär. De första remonterade jordgubbarna fick de fram i Frankrike år 1866.
